fredag 12 maj 2017

Tämjer du elefanten? Om konsten att lära av sina misstag

Det finns en röd tråd i vår personliga och yrkesmässiga utveckling. 

Fast inte en smickrande och behaglig röd tråd. 

Snarare en rätt jobbig röd tråd som rör våra misslyckade försök att bli en bättre människa (eller chef, eller förälder), fast vi trodde att vi fattat vad som gäller.

En stark person = någon som utkämpar
sina inre konflikter med full kraft?

Som exempelvis på morgonen när du är jäkligt trött och det är bråttom, och du får ett utbrott när ungarna inte har vett att skynda på - trots att du egentligen vill vara en tolerant och tålmodig förälder.

När du orkar tänka på det alltså.

Du har ju skrikit på dem förr.

Eller på ditt jobb som chef, när processerna och medarbetarna drar ut på tiden och du till slut undrar om folk gör sig till, eller om dom faktiskt är så dumma på riktigt.

Trots att du gått flera jättebra kurser i både det coachande och det personliga ledarskapet.

Den röda tråden är alltså: de flesta av oss gör saker som vi inte vill (och som inte passar med vår självbild), fast vi tycker att vi förstått att vi borde sluta med det. 



Så, hur svårt skall det egentligen behöva vara bli en bättre människa?

Rätt svårt, visar det sig.

Freud kallade det konflikten mellan överjaget och det omedvetna.

Nobelpristagaren Daniel Kahnemann kallade det konflikten mellan system ett och system två.


Och socialpsykologen Jonathan Haidt har liknat människans beslutsfattande med en elefant och en ryttare, där ryttaren är den lilla och medvetna delen av vårt fungerande, och elefanten är den stora, känslostyrda, och omedvetna delen av vårt fungerande.

Ryttaren är en småvuxen och ganska inskränkt figur, med begränsat inflytande över elefantens beteende.

I synnerhet om omgivningen är utmanande.

Elefanten, å andra sidan, är ett stort, känslosamt, och intuitivt flockdjur som aldrig glömmer en oförrätt.

Ett exempel: Du vet att det är bra med sömn, ordning, och reda för både vuxna och barn.

Men det är å andra sidan jobbigt att upprätthålla ordning och reda.

Så när du låter ungarna spela dataspel till sent på kvällen, samtidigt som du kollar fejan, och sedan snoozar alldeles för länge på morgonen för att barnen skall ha tid till en ordentlig frukost, så har du skapat en hel massa hinder för alla inblandade redan innan den kritiska situationen "påklädning" har uppstått.

När det sedan börjar bli riktigt bråttom är elefanterna (din egen och resten av familjens) redan arga, trötta, och grundligt ointresserade av att komma väg.

Din tambur klockan 07.15 måndag morgon

Självklart blir det gråt och tandagnisslan.

Och självklart blir elefanternas bestående lärdom att vardagsmorgnar är något extremt obehagligt.

Allt medan ryttaren förtvivlat undrar varför det blir kaos varje vardagsmorgon, och kämpar med den egna inre elefantens söndagsångest inför veckan som kommer.

I praktiken regisserar man alltså sitt eget morgontidiga misslyckande som förälder, redan kvällen innan det inträffar.

En annan trist sak med elefanten-och-ryttaremodellen är att ryttaren överskattar sitt eget inflytande över beslutsprocesser.

Dessutom är hen en riktig fena på efterkonstruktioner.

Jag hade koll på utvecklingen... innan det gick åt h-e

Och allt som oftast fattar ryttaren inte riktigt vad händer när sk*ten träffar fläkten... så att säga.

Det innebär att när vi precis när misslyckas som föräldrar eller ledare så är vi benägna att skylla på jobbiga omständigheter, ungar, eller medarbetare, istället för att undersöka hur vi kunde gått tillväga för att kratta manegen för vår egen och andras inre elefanter.


På så vis är misslyckanden riktiga guldgruvor för utveckling och lärande - om man hanterar dem rätt.

De människor du verkligen skall undvika är de som inte tycker att de gör misstag.

En annan utmanande insikt - som gäller ledarutveckling - är att om du uteslutande använder ditt (goda?) huvud så kan du läsa varenda nummer av Harvard Business Review sedan 1922, utan att det gör någon större skillnad på hur du beter dig som chef.

Det är nämligen endast genom samtidigt arbete med tankar, känslor, och omgivning som kan du skapa praktiska förutsättningar för utveckling.

Och det gäller oavsett om du jobbar med dig själv eller med de människor du har ansvaret för.



Lästips: the Happiness Hypothesis av Jonathan Haidt

Fyra fakta om den svåra konsten att leda som man lär

"Och det hände vid den tiden att från statsminister Löfven utgick ett påbud att hela Sverige skulle följa FoHMs riktlinjer.   Detta var...