Så blir du arg på jobbet

Rör inte mina resurser!

En spännande sak med ilska på arbetsplatsen är att den tar sig så olika uttryck.

Vissa människor anser sig aldrig bli arga när dom arbetar, men begår samtidigt tämligen aggressiva handlingar i förhållande till andra, som att baktala folk och sprida elaka rykten.

Andra blir ledsna och börjar gråta när dom egentligen är arga, eftersom dom inte riktigt lyckas hantera sin ilska på ett sätt dom känner sig bekväma med.

Men varför blir vi arga över huvud taget? Finns det nåt bra med ilska?

Tja, ur ett strikt evolutionsperspektiv beskriver genetiker det hela på följande sätt (länk):

"Aggression mediates competition for food, mating partners, and habitats and, among social animals, establishes stable dominance hierarchies."

Det verkar alltså som att ilska är något ganska värdefullt när det gäller att ta för sig av tillgångar, och inte minst att försvara sin status i sociala hierarkier (sen är det tydligen en höjdare för att imponera på potentiella partners också).

Att vara aggressiv i förhållande till konkurrenterna brukar exempelvis vara rena vinstlotten för en chef.Och utåtriktad dominans - som att ta sociala initiativ och sätta agendan i diskussioner - har visat sig vara de personlighetsdrag som bedömdes vara mest ledarmässiga i en tämligen färsk studie av den gamle femfaktorforskaren Timothy Judge.

På det sättet har barhäng många likheter med ledarskap - lugn och självsäkert utåtriktad funkar fint, medan aggressiv och påstridig bör undvikas.

Och precis som krogbesökaren bör den lyhörde ledaren ha fingertoppskänslan påkopplad, eftersom definitionen av aggressivitet till stor del ligger i betraktarens öga.

Tar du i för mycket så vinner du varken snyggingar eller medarbetare, alltså.

Ilskans värsta fienden är humorn. En chef
som får Kalle-utbrott framstår mer som en
pajas än en ledare.

" In humans, abnormal aggression is a hallmark of neuropsychiatric disorders and can be elicited by environmental factors acting on an underlying genetic susceptibility."

När det gäller människor finns det alltså en social komponent i hur aggressivitet uppfattas, ett ramverk för vad som kallas "normalt". Ramverket i sig är beroende av en massa saker, men ett exempel är att vad som betraktas som normal aggressivitet i en krigssituation ofta betraktas som onormalt i fredstid.

En obehaglig underton; krigsveteraner
kämpar ofta med att hantera aggressivitet
på ett sätt som accepteras i det civila
samhället.

Skillnaderna finns i mindre tappning överallt runt omkring oss. Vad som som är utåtriktad dominans i en organisation är nämligen en personlig skymf i en annan.

I slutändan brukar anställda i en organisation skapa en definition av aggressivitet utifrån de normer som gäller för just dem.

Och människor som agerar aggressivt utöver vad som anses normalt kan bland annat bli förlöjligade, sjukförklarade, eller satta i fängelse. Eventuellt lyckas dom också trycka igång någon motståndare som vill dra blankt i gengäld.

Då brukar det bli åka av, och arbetstillfällen för sådana som jobbar med konflikthantering.

För att komplicera saken ytterligare finns både ärftliga och sociala aspekter av ilska; i denna studie redovisar forskaren Michelle Yeh och hennes kompisar en flerdimensionell bild av hur arv och miljö samspelar i förhållande till aggressivitet.

Miljökomponenten tycks vara starkare än det genetiska bidraget.
Könsskillnader finns gällande ett par specifika typer av aggressivitet.
Kanske blir du inte så förvånad över att 93% av nyintagna
fängelsekunder under 2012 var män.

Fast i kombination med rätt miljö kan rätt aggressivitet vara en riktigt karriärtillgång.

Stereotypisk surgubbe:
Den 'photoshoppade' bilden
på Chrustjev, vevandes med
en sko i FN-s general-
församling 1960.

Ban-Ki Moon, som av många anses vara en tämligen slät figur, har med sin försiktiga framtoning lyckats få rollen som FN-chef mycket tack vare att organisationen är konsensusorienterad och politisk.

Om Ban-Ki Moon hade haft ambitionen att bli ledare för ett kriminellt nätverk hade han förmodligen tjänat på att spotta upp sig lite.

Stillsamma fördömanden tar dig inte till toppen av Brödraskapet.

Fast det är klart, den våldsanvändning som är normal inom Brödraskapet anses nog som over-the-top av Generalförsamlingens ledamöter.

Frågan är hur det ser ut på just din arbetsplats - och vilken sorts aggressivitet är det som ger utdelning där?

En annan fråga är om det finns andra aspekter av ilska och känslomässighet än bara de som kan kopplas till ärftlighet och kön. Och det gör det förstås, eftersom verkligheten är en synnerligen komplex historia.

Unga människor är exempelvis mer känslomässigt intensiva än äldre.

Och hur många artiklar behövde organisationsbloggaren läsa för att inse det?

Kom igen, du vet att du lyssnar för lite på nu-metal. Let the bodies hit the floor!

 

Åtminstone om man skall tro Christopher Soto och hans forskarkollegor, som 2011 undersökte svaren på personlighetstester från 1 267 218 deltagare.  I en annan studie från 2012 tittade man närmare på hur facetterna, eller delkomponenterna, i personlighetsfaktorn neuroticism såg ut över tid:



Det visar sig - på gruppnivå - att unga människor är mer benägna än äldre att gå och grubbla över saker, samt att vara nedstämda. Vilket torde förklara varför the Cure är som bäst när man går i gymnasiet.

Med hjärtproblem, får man anta.

Ju äldre man sedan blir, desto mer övergår aktivt grubblande och nedstämdhet till vanlig hederlig oro. Mer eller mindre väl definierad.

För män är oron dessutom relaterad till ökad risk för hjärtsjukdom vilket väl mest är en indikation på att det finns vissa fördelar med att kunna sätta ord på sina känslor, som till exempel att man kan problemlösa i och med att man kan sätta ord på problemet.

Annars är det ju svårt att göra det.

På individnivå är å andra sidan ilska något som håller i sig över tid. I tidskriften med det tankeväckande namnet Aggression and Violent Behavior kan vi läsa att en mycket stor del av de extremt aggressiva ungdomarna som studerades i en skolmiljö tenderade att bete sig aggressivt även senare i livet.

Den som är tränad i att läsa diagram kan dessutom dra slutsatsen att miljökomponenten har större betydelse för de ungdomar som är mindre extrema i sitt beteende. 

Det vill säga: om du bara slog folk på käften vid enstaka tillfällen under uppväxten hade sannolikt miljön större betydelse för slagsmålen än om du boxades varje rast.

Men åter till jobbet. Vilket samband finns mellan aggressivt beteende och hur människor trivs och presterar på en arbetsplats?

Om invektiv i samtalston inte funkar kan
du prova att skrika dem istället!

Jo, det visar det sig enligt denna studie att aggressivitet i allmänhet får stora effekter på många delar av verksamheten. Och när just chefer beter sig aggressivt har det maximalt negativ påverkan på en mängd aspekter av produktivitet och trivsel på jobbet.

Oavsett, får vi förmoda, av chefernas kön, ålder, uppväxtmiljö, eller annat.

Det är nämligen beteendet i sig som är problemet.

Alltså kan du börja med att sluta med att vara ilsken om du har ett arbetsmiljöproblem på din arbetsplats - oberoende av om du är chef eller medarbetare.

Fast det är klart, ibland kan man ju bli rätt lack på folk. Och för att du skall kunna mäta de av dina kognitiva processer som ligger till grund för din eventuella ilska så tar vi hjälp av The Angry Cognitions Scale.

Klicka här för att fylla i skalan och få ditt resultat. 

Sedan kan du läsa bakgrunden nedan.

Forskarna Ryan Martin och Eric Dahlen identifierade nämligen sex kategorier av tankar som kan kopplas till ilska:

Det fundamentala attributionsfelet.

Attributionsfel: Genom att systematiskt tolka andras handlingar som att dom utförs med den uttalade avsikten att jäklas med en, blir de mest vardagliga händelser till personliga påhopp.

Katastrofiering: inte bara vill andra människor en illa  - det negativa värdet i dom uppfattade påhoppen kan trissas upp hur mycket som helst.  Om nån glömmer bjuda in en till ett möte är det inte bara ett tecken på allmän illvilja, det är ett tecken på att dom tänker avskeda en!

Generaliseringsbenägenhet: enstaka handlingar tolkas i ljuset av sin kontext. Människor med låg generaliseringsbenägenhet riskerar att konstant vända andra kinden till och bli överkörda om och om igen, medan människor med hög generaliseringsbenägenhet tenderar att "se" den bakomliggande tendensen redan vid den första kränkningen.

Självupptagenhet (demandingness i ursprungstappning): Benägenheten att se de egna behoven som höjda över andra människors, och inte acceptera allmänna spelregler gällande motgångar och besvikelser i livet.

Inflammatoriskt tänkande: Benägenheten att se händelser ur sitt mest negativa perspektiv i största allmänhet. Kopplas ofta till negativa känslouttryck i allmänhet, inte bara gällande aggressivitet.

Adaptivt tänkande: benägenheten att tänka i mer positiva termer i förhållande till vart och ett av områdena ovan. Höga värden här innebär ofta att man inte blir speciellt ilsken över huvud taget.


Skulle du få riktigt höga värden på flera av skalorna ovan är det kanske läge att fundera på om det verkligen är värt ansträngningen att gå omkring och vara så förbannad hela tiden. Tänk på hur kul du kunde haft, och hur mycket du kunde ha fått gjort, om du kunde använda den energin till annat?

När värderingen övertrumfar logiken

Visst är det märkligt att folk gör så illa underbyggda analyser i värderingsmässigt laddade frågor, trots att dom är mer eller mindre kloka människor för övrigt?

En ständig källa till missförstånd och sammanblandningar,
även om välmenande lärare försökt lära generationer
av skolbarn vilket som är vilket.

Och ingenstans är det så tydligt som i politiken. Fenomenet har gäckat kognitionsforskare (samt varit till glädje för stand-up komiker) i åratal.

Utan att peka ut någon enskild kan man dessutom konstatera att en och annan forskare också själv drabbats av problemet, eftersom forskare tenderar att vara människor i samma omfattning som andra människor - och när forskning blir politisk brukar den ideologiska temperaturen inom forskningsfältet öka avsevärt, i takt med att värderingskonflikterna blir allt fler.

Lyckligtvis finns en aktiv och högkvalitativ forskning gällande hur sociala faktorer påverkar våra kognitiva processer, och vi snackar bra forskning - stringenta studier utförda av välrenommerade akademiker.

Inte bara Hollywood-dramaturgi:
När 'gott' står mot 'ont' är det svårt att
tänka klart (vilket förklarar alla
idiotiska misstag som görs på
 vägen mot ett lyckligt slut).

En kvartett sådana, med Dan Kahan i spetsen (Kahan, vid Yale Law School,  är professor i psykologi och professor i juridik, vilket väl är den akademiska motsvarigheten till att vara fullvärdig Jedi-riddare) bestämde sig nyligen för att belysa fenomenet ordentligt inom ramarna för The Cultural Cognition Project.

Du som är intresserad av kulturellt påverkad kognition bör titta närmare på projektets webbsida. Man redovisar forskning på allt från hur vaccinering mot HPV-virus uppfattas beroende på kultur, till studier gällande hur folks politiska uppfattning påverkar deras bild av global uppvärmning.

Resultaten från studien inväntar publicering, men du som vill läsa redan nu kan klicka här för en digital version.

Forskarna konstruerade ett upplägg så sinnrikt att man måste bli imponerad, fast resultatet kan göra en lite nedstämd. Här kommer nämligen ett bevis på att folk är dåliga på att fatta logiskt underbyggda beslut i frågor där de har en tydlig politisk uppfattning.

För att gå vetenskapligt tillväga konstruerade Kahan och hans kompisar en numerisk problemlösningsuppgift kring ett specifikt problem. Därefter konstruerade man två olika kontexter för problemet. 


The Second Amendment, känslig fråga i
amerikansk politik:
A well regulated Militia,
being necessary to the security
 of a free State, the right of
 the people to keep and bear
Arms, shall not be infringed.

Den ena uppgiften fick behandla förekomsten av en viss hudsjukdom (ett ämne som tydligen är måttligt upphetsande för
alla utom dermatologer).

Den andra uppgiften behandlade något väsentligt mer laddat; Gun Control.

Den amerikanska konstitutionens andra tillägg handlar nämligen om rätten att bära vapen, och vill du få en amerikansk medborgare att visa flagg på det politiska planet så bör du fråga vederbörande om dennes inställning till the Second Amendment.

Forskarna lät alltså försökspersoner lösa ett identiskt logiskt problem, fast applicerat i två olika kontexter; den ena kontexten var neutral, och den andra var starkt politiskt laddad.

Fast innan försökspersonerna fick ta itu med ovanstående så fick dom göra ett numeriskt begåvningstest, för att få en mer neutral bench-mark på  deras analytiska förmåga.

Resultatet kan delas upp i två punkter:

Jaha, det var det han menade!

1. När människor stöter på ett logiskt problem i en ideologiskt laddad kontext så blir dom sämre problemlösare.  Oavsett vilken ståndpunkt dom intar i frågan.

Och detta är ju smått oroande nyheter, eftersom vi tenderar att välja politiskt engagerade folkvalda till att lösa våra största samhällsutmaningar.

Lyckligtvis finns det ju tjänstemän och utredare som gör sitt jobb - men vi förstår varför det är viktigt att dom inte har några tydliga politiska sympatier.

2. De människor som presterar bäst på ett numeriskt begåvningstest uppvisar också det största tappet i logisk förmåga när dom skall ta ställning i en värdeladdad fråga.

Det vill säga, ju smartare du är desto mer har du att förlora när du offrar logiken på åsikternas altare.

Är du med? Ju starkare politisk åsikt man har i en fråga, desto sämre fungerar ens objektiva logik i densamma. Och ju mer begåvad man är, desto mer har man att förlora när man låter sig påverkas i en ideologiskt laddad problemlösningssituation.



Dilemmat med demokratins kreatur.

Om du tycker att det hela låter märkligt är det bara att konstruera en svensk version av experimentet; välj ett laddat ämne som tangerar folks ideologiska ställningstaganden, konstruera ett numeriskt problem med koppling till detsamma, och se hur folk presterar - men glöm inte bort den dermatologiska kontrolluppgiften.

Just det, en lustig detalj gällande ovanstående: experimentet förklarar i förbifarten varför kunskapen den ger inte kommer att få fotfäste hos dom som behöver den, när dom behöver den.

Det är ju bara en massa akademiskt mumbo-jumbo utan koppling till verkligheten.

Eller vad tror/tänker du?